Idag är det den 18 november och det innebär att det är exakt tre år sen min bästa mormor dog.
Jag tänker ofta på den dagen då hon gick bort. Jag lyckas alltid få tårar i ögonen även att jag försöker hindra det.

Det är ingen som fattar hur mycket jag saknar henne och det är ingen som fattar hur mycket hon betydde för mig!

Inlägget jag skrev då

Varför försvinner de vi älskar?
Varför vill en dag alla känslor ut?
Varför slutar allt i tårar?
Varför har allting ett slut?

 
Märta Olsson *1919 – 04 - 27   +2006 – 11 - 18

Mormor - varför lämnade du mig igår?

Jag satt där bredvid dig och höll i din hand. Du mådde så dåligt just i den stunden. Jag har aldrig varit så rädd. Jag var tvungen att släppa din hand men du höll så hårt, du ville inte släppa mig! Ambulansen var tvungen att ge dig syrgas. Jag kunde inte hjälpa dig. Jag var så hjälplös. De försökte verkligen rädda dig. Men denna gång lyckades dem inte! Jag åkte in efter ambulansen och hade hopp på att du skulle överleva. Mamma sa att hon klarar nog inte det här och tårarna bara föll. Jag bad till gud att du verkligen skulle fixa det här!! Jag satt i bilen utanför sjukhuset medan mamma och pappa gick in och kollade hur det var med henne. Jag bad ännu en gång: att inte mamma och pappa skulle komma ut och säga att hon dog. Men ingen lyssnade på mina önskningar. Pappa kom ut och sa att det inte gick så bra. Hon dog för mig! Jag bara ramlade ihop utanför bilen. Jag klarar mig inte utan dig.

Jag gick in på sjukhuset för att säga farväl. Du låg där helt vit och kall. Jag kramade dig flera gånger. Du luktade som vanligt min mormor. Jag pussade din hand och sa att jag älskade dig. Hejdå mormor, sa jag!

Jag har varit på graven idag och satt tio rosor med ett kort där det stog:

Till dig- Jag saknar dig

Sen tog jag handen på keramikhjärtat och sa dem vanliga orden.